”Den som inte vet vart han ska, hittar aldrig rätt väg!”
”Den som har någon eller något att älska, är inte fattig!”
”L’amour c’est la vie!” eller på svenska ”Kärleken är Livet!”
Kärleksbudskapet kom varken från Rom eller Paris, utan ursprungligen från Grekland. En idéernas idé! Ett mönster som upprepas om och om igen. Både i stort som smått! ”Delen är blott en avbild av det hela”
Symbolen för antikens kärlek, var ett grönt löv.
Antikens kärlek, idén i sig, rent allmänt, var att med kunskap, insikt om delarna, sätta samman , förena dessa till en fungerande enhet. Att uppnå målet, att skapa goda förhållanden, fin harmoni. Ett i livet genomgående tema som
i sin förlängning skapar ett bra liv, livskvalité!
Kunskap, ett medel för att skapa önskat resultat.
”Livets träd” en utvecklings-modell.
Löven ger näring, energi, liv åt trädet. Precis som kärleken får livet, människan, att växa, utvecklas.
Ett bra liv byggs med kärlek.
Med kunskap och känsla.
Att symbolen för kunskap, liv, är ett träd är väl ganska uppenbart. Trädet symboliserar i sig, en enhet (något förenat) vars delar samverkar optimalt (rötter, stam, grenar, kvistar, blad) en struktur. Trädet har ett liv! Det föds, växer, bär frukt.
Ett frö, om än oerhört litet till sin storlek, så måhända oerhört stort till sin inneboende kraft”
En till en början, kanske ganska obetydlig händelse (ett stimulu), som inträffar vid en viss tidpunkt (advent), kan senare visa sig ha avgöra betydelse för den fortsatta händelseutvecklingen, äventyret (adventure). Kärlek är ett äventyr. Det är i sig osäkert (en chansning). Man vet aldrig om man kommer att nå ända fram (förverkliga, idé blir till verklighet). Kärlek är en rörelse med ett bestämt mål, ett närmande!
Enligt Platon så var människans uppgift i livet, att ordna det! När vi föds så till en början, är allt längre bort än en armlängds avstånd, ett enda grått töcken. Vi är helt beroende av andra. Men med tiden som vi växer, börjar saker och ting klarna. Vi blir mer och mer självständiga, klarar oss själva. Den som tidigt i livet fått mycket kärlek (omsorg), har större chans att själv, senare i livet, skapa, ge kärlek (omsorg).
Tro
Till en början var allting frid och fröjd. Grekerna spred sin kärlek, ljuset, (upplysning) runt Medelhavet. Fler och fler insåg att dom kunde påverka, förändra, skapa något bättre. Grekernas kärlek byggde på kunskap och känsla. Sedan kom kristendomen och spred sin tro! Man gjorde kärleken till sin egendom. Kristendomen vände sig till den stora obildade massan, inte bara i Italien utan i hela det romerska imperiet. Med ”ordet” samlade man och ”civiliserade” människorna (jfr. ”domesticera” som man gör med djur). ”Ordets makt över svärdet”.
Kärleken (det godas idé) blev istället till förhållningsregler, ”moral”(av lat. mor = kärlek). En för den stora massan, förkrympt, reducerad version. Man gjorde ”kyrkans, statens kärlek” till folkets kärlek. I livet på jorden skulle människor uthärda dagliga umbäranden, dåliga villkor, smärta, för att istället senare i himmelen, belönas flerfaldigt. Jobba först – belöningen senare! En morot!
Med lag (förhållningsregler) byggs land!”
Anm. Ordet ”Moral” är i sig ett ganska värdeladdat ord. I stor utsträckning ganska negativt laddat. Dagens bibel använder istället ord som ”Kunskapen om gott och ont”. För några år sedan, när samhället omvandlades från en blandekonomi till en renodlad marknadsekonomi hade vi en kampanj i media om ”Etik”. Bara ett annat namn för samma sak!
Kristendomen, ett framgångsrecept
Nu var det ju inte bara Romarna som Kristendomen var intressant för. För alla självutnämnda kungar, makthavare som tagit makten över någon del, territorium, var ett samgående med Kristendomen högst intressant. Ett äktenskap med Kristendomen, ett ”kyrka – Stat” förhållande skulle öppna möjligheter för egen personlig vinning. Att expandera territoriellt, att väsentligt utöka sin makt, materiella fördelar, rikedomar.
Katolska kyrkan beslöt på ett möte i Rom på 1300-talet att ”känslorna sitter i hjärtat”. I slutet av 1300-talet så introducerade, marknadsförde Katolska kyrkan i Frankrike en ny symbol för kärlek. ”Sacre Coeur” (det heliga hjärtat). Det gröna lövet blev rött! Eller som man hävdade ”ett rött hjärta”. Kärleken fick nu en ny innebörd.
Något naturvetenskapligt stöd, kunskapsmässiga belägg för att känslorna skulle sitta i hjärtat, går väl knappast att hitta. Möjligen att vid vissa tillfällen när hjärtat pumpar lite extra, så sprider sig en känsla av värme. Emellertid så är det väl snarare att sinnesintryck, tolkas av hjärnan och kan ge upphov, skapa vissa känslor. Känslorna sitter alltså snarare i hjärnan! Hjärnan är vår mest erogena zon!
Kärleken var inte längre en fråga om ”kunskap och känsla” utan reducerad till ”enbart känslor”. Och det är väl i den formen vi idag bäst känner kärleken. Kyrkan har styrt, entusiasmerat, påverkat den stora massan känslomässigt. Dagens politiker som pratar sig varma för den påstått ”goda” saken samt allehanda försäljare som vill få oss att köpa deras produkter. Kärleken blev reducerad till en ”Hollywood produkt”. Ett sätt att för ett fåtal, uppnå framgång, rikedom på bekostnad av det stora flertalet.
Att skilja huvud från kropp
Att inte associera kunskap med kärlek, utan flytta fokus mot känslor var ett smart drag av Kristendomen. Det går ju som en ”röd tråd” hos Kristendomen att försöka få människor att avstå från att söka kunskap, från att tänka själva.
Jag tänker då främst på Skapelseberättelsen, om Adam och Eva. Eva som åt frukt (ett äpple) från Kunskapens Träd och därigenom blev utkastade från ”Eden” (Paradiset). Det s.k. ”Syndafallet, arvssynden” och som medförde att alla generationer, människor på jorden, under stora umbärande, svårigheter, sedan dess, har fått klara sig själva.
Kärlek och Politik
Steget från kärlek till politik är inte långt. Som Olof Palme sa: ”Politik är att vilja!” Men, politik är inte kärlek, utan snarare en fråga om motsatsernas spel, strid med varandra. Politik är snarare att vilja vinna!
Motsatsernas, ytterligheternas spel med varandra, kan åskådliggöras med uttrycket ”Alla eller Ingen”. ”Alla”, kan ju i praktiken betyda ”Ingen”. Om en utropar sig till ledare för alla, centralisera alla makt till honom. Då bör det ringa en varningsklocka. Historien har lärt oss att makt korrumperar. Det är inte en fråga ”om” utan ”när”, ledaren och ett litet fåtal honom närstående, blir upptagna med att i första hand se till sitt eget bästa, snarare än till all andra. Dom får ”inget” (eller ”mycket lite”).
Den som kontrollerar/ styr ett lands produktion, kontrollerar/ styr landet
Vladimir Lenin
Slutsatsen måste bli att vi istället för att centralisera, ”decentraliserar”. Företrädare för ”Marknaden” säger att det just är det som sker statliga företag, verksamheter ”privatiseras”. När privata aktörer tar över statliga företag, verksamheter. Men, det inte fråga om att göra storskaliga företag, verksamheter till ett flertal småskaliga sådana. Företagen i sig drivs sedan av dom privata aktörerna, lika ”centraliserat”. kanske ännu mer centraliserat än när staten var huvudman. Vi går ju mot ett samhälle där allt fler, styrs av allt färre. Centraliseringen(urbaniseringen) har pågått allt sedan 1960-talet i Sverige. Och, har påskyndats av bl.a samhällsplaneringen. Små samhällen med i och för sig goda livskvalitéer, utan samhällsservice, arbetsplatser där minskar invånarantalet för varje år.
Det är inte religionskunskap alla ska lära sig i skolan , utan det är ”kärlekskunskap” som borde stå på schemat. Det som alla borde få insikt om, bli delaktiga och med vilket, kunna skapa sig ett bra liv.
r/hittar man det
”Var detta ”kärlek” kanske många tycker. Men, det enklaste svaret, lösningen, är många gånger det som är det svåraste att hitta. Först när man vet var man ska titta, vad man ska leta efter, så se